Narren
Narren
Aningslöst vänder Narren sitt vänliga ansikte mot skyarna. Han står vid avgrundens rand med en vit ros i handen och med sin hund som ständig följeslagare. Han ska störta ned i djupet, krossas och dö för att upplyst bestiga bergstopparna i kortets bakgrund.
Narren gestaltar initieringens tema, en nedstigning, död och transformation genom det omedvetna och återfödelse till den andliga och medvetna människan, en psykisk utveckling som Jung kallade individuationsprocessen.
Narren står vid randen av en avgrund som kan förstås som medvetandets tröskel. Hans skor är av guld vilket symboliserar att han ska gå ”solens väg”. Som solen gör sin nattliga resa, ska Narren stiga ned i djupet för att prövas, upplösas och förvandlas, och som solen kommer med det nya ljuset i gryningen ska han bestiga bergstopparna för att få utsikt och se, det vill säga bli medveten samt väcka minnet om sig själv som gudalik.
I sagan gestaltas initieringens drama. Exempelvis inleds sagan om Hans och Greta med ”Vid randen av en stor skog bodde en fattig vedhuggare tillsammans med sina båda barn…” Skogsbrynet symboliserar gränsen till det omedvetna och liksom Narren står vid klippkanten bor barnen i sagan intill skogens kant. Narren ska tvingas lämna den fasta marken under sina fötter och kastas ut och förvandlas i den magiska världen och barnen i sagan ska lämna den verkliga världen och bege sig in i den förtrollade skogen. Här ska mörkrets makter besegras och skatter hämtas innan de återvänder hem och Narren återkomma som segrare. Men Narren har ingen aning om det.
Narren är nollan, en cirkel kring sin egen tomhet och representerar det eviga, oändliga och gudomliga. Cirkeln är enligt Jung ett för alla människor i alla kulturer spontant uttryck för det gudomliga. Och i det engelska ordet för Narren, The Fool, ryms två cirklar. Narren symboliserar den kosmiska evolutionen och sluter cirkeln i Stora Arkanan. Han dansar i nollan av lagrarna från sin hatt i det sista kortet Världen, i ändlösa cykler mot en ständig medvetande-
utveckling.
Narren binder ihop alla tarotkorten i Världen.
Narren har ingen plats i Stora Arkanan, han är överallt och ingenstans. Han är det tomma och samtidigt alla kort tillsammans eller snarare liksom i den platonska idévärlden principerna ”bakom” eller ”inom” dess uttryck. Det för tanken till det Jung kallade Pleromat, ett begrepp han hämtat från gnosticismen, ett obegripligt urtillstånd där inga motsatser utkristalliserats. Narren kan liknas med kvantfältet, alla sannolikheters ursprung eller med det kollektiva omedvetna.
Narren har liknats vid Rysslands barfota-dårar, heliga, vansinniga och fruktade för sina sanningsord. Han har även jämförts med den esoteriske Kristus. Innanför sin gröna dräkt skymtar hans vita skjorta som representerar hans ädla sinne och rena själ. Den vita rosen symboliserar den andliga människan. Han håller den i handen som symbol för sitt Kristusmedvetande. Narrens hjärta är en brinnande flamma och kring sin midja bär han ett bälte av sju punkter. Elden symboliserar livets eviga låga som aldrig slocknar vilket också är innebörden av den hebreiska bokstaven Shin som döljer sig i dräkten och sjutalet kan associeras med invigning i mystik. Narrens gröna dräkt är mönstrad med treklövrar vilket kan associeras med livskraften som genomsyrar hela skapelsen och de tio cirklarna har tolkats som Sephiroth i Livets träd, tillhörande den judiska mystiken, Kabbalan, vilka kan tänkas som guds manifestationer alltefter människans utveckling mot upplysning.
Narren ur Marseilles-tarot. Hunden är vägvisare. Med sina vassa tänder sliter den sitt byte i stycken.
Corpus Hermeticum är en samling hermetiska texter som anses ha sitt ursprung i det gamla Egypten. Här berättas bland annat att gud inte skapade världen, utan att han är det arketypiska ljuset och att urformerna överförs genom honom och manifesteras till världen. Urformerna kan förstås som det kollektiva omedvetnas innehåll, det vill säga arketyperna. Det arketypiska ljuset kan tänkas som arketypen Självet som överför och manifesterar urformerna genom vårt medvetande och som på så sätt skapar världen. Narren kan tolkas som det arketypiska ljuset, Självet eller gudagnistan inom oss.
Narren är den sanna optimisten och lekens magi. Med lätta steg och fri från bekymmer vandrar han med sitt knyte över axeln. Väskan är stängd, dess innehåll är okänt. Hans uppgift är att lära känna örnens princip som är tecknad på väskan. Örnen är kungen av alla fåglar, den flyger mot solen utan att blinka och lyfter ormen mot himlen. Ormen krälar med hela sin buk mot marken och är dömd att aldrig se horisonten. Örnen lyfter den från marken högt mot himlen och solen vilket symboliserar människans frigörelse från okunskap. Om detta vet inte Narren, han tänker inte på det, han vet ingenting.
En hund följer Narren längs vägen. Hunden är människans bästa vän och symboliserar vänskap och trohet. Med sina starka käftar och vassa tänder med vilka den sliter sitt byte i stycken, symboliserar den det medvetnas sönderfall. I Marseilles-leken följer en hund med Narren. Hunden nafsar honom i baken, kanske för att varna honom för fara eller för att bita honom till döds. I saga och myt tillhör hunden mörkrets krafter, skogen och underjorden. Den känns bland annat igen som helveteshunden i myten och i sagan har den lånat häxan sina vassa tänder. Med sitt fina luktsinne är hunden stigfinnaren i okända marker och som sådan representerar den vår psykologiska instinkt eller vårt sjätte sinne. Hunden leder Narren genom själens odyssé till andra sidan ljuset i Månens kort.
I Narrens hatt sitter en fjäder. Fjädern tillhör fågeln. Fågeln flyger mellan himmel och jord och symboliserar den fria själen eller den psykiska energin som ”flyger” mellan psykets motsatser. Engelskans ord för ande är spirit som kommer av latinets inspirare och när vi blir inspirerade tycks vår kreativitet komma utifrån, från andarna i luften och när vi dricker spriten blir vi inspirerade av anden i flaskan. Fjädern binder samman Narren med solen. Solen symboliserar arketypen Självet. Här är solen tom vilket kan tolkas som principen ”bakom” Självet, den är tecknad som ett hål i kortet och kan även tänkas som en portal till den andra världen.
Narren symboliserar idén om arketypen Självet, psykets centrum, alla motsatsers förening och individuationens drivkraft. Han är varken kvinna eller man utan båda i ett och kan liknas med skräddaren i sagan. Skräddaren är man och har ett yrke som representerar den kvinnliga principen. Han sitter på bordet, mellan golv och tak, det vill säga mellan världarna. Med benen i kors och med nål och tråd syr han ihop tyget och förenar motsatserna. Som förening mellan genialitet och galenskap, medvetet och omedvetet, symboliserar Narren även Dummerjönsen i sagan. Åt honom skrattar hans kloka bröder och hans far tror honom inte duga till någonting. Men tokig som han är, svarar han rätt på prinsessans gåta eller är den som får henne att skratta. Han är den som slutligen gifter sig med den vackraste prinsessan och ärver hela riket och styr det med största visdom trots att han är en dumbom.
Möjlig ingång:
Våga leka. Allt är möjligt.
Narren ur Le tarot dit de Charles VI, 1400-tal.