Tarot

Tarot är känt som spåkort. De ska istället förstås som bärare av den hemliga läran – den om att varje människa kan söka och finna sitt gudomliga Själv och syftet med sitt liv. Tarotkorten skapades under renässansen i det som nu är Italien genom att en femte svit fogades till en redan befintlig lek, en lek som liknar dagens spelkortlek. Denna femte svit består oftast av 22 stycken omsorgsfullt målade kort med gåtfulla motiv i guld och silver och kom att kallas Stora arkanan.

Under 16- 1700-talet spreds tarotleken till Frankrike, Marseillesleken trycktes upp och spreds över Europa. Från att ha använts som spelkort och gåvor mellan aristokratins familjer fick de nu en alltmer ockult prägel. Under 1800-talet populäriserades tarotleken framförallt av Kabbalisten, ockultisten och mystikern Eliphas Levi. Han ansåg att Stora arkanan förborgade en förlorad visdom från det gamla Egypten och att hela tarotleken korresponderar med Sephirot och vägarna i Livets Träd, den judiska mystiken, Kabbalan. Vid sekelskiftet 1800-1900 genomsyrades kulturen i Europa av ockultism och intresset för esoterik och hermetiska kunskapstraditioner. The Hermetic Order of the Golden Dawn var ett brittiskt sällskap på ca 300 medlemmar, både kvinnor och män som studerade  ockultism och olika hermetiska discipliner, däribland tarot. Poeten och mystikern Arthur Edward Waite var en av medlemmarna. Han var väl förtrogen med mystik så som frimureri, alkemi, astrologi och Kabbala. Tillsammans med konstnärinnan Pamela Colman Smith revolutionerade han tarotkorten genom att Pamela illustrerade hela hela Lilla arkanan, den äldre delen som liknar dagens spelkortlek, och  Stora arkanan försågs med ett genomtänkt symbolspråk. Tarotleken som allt sedan dess är den mest populära gavs ut 1909 och kallas numer Rider-Waite-Smith-tarot. Andra excentriska personer så som ockultisten Alister Crowley och surialisten Salvador Dali har också skapat sina egna tarotlekar tillsammans med ytterst begåvade och kraftfulla kvinnor, Lady Frieda Harris respektive Gala. 

Tarot betraktas fortfarande på sina håll som spåkort. Människan har alltid sökt sia om framtiden och tarotkorten fyller fortfarande det behovet om än i mindre omfattning än förut.  Tarotkorten förstås alltmer som en psykologi i bilder och används i personlig utveckling, spirituella samtal och för att nå fördold visdom genom att vara den projektionsyta som låter det osynliga bli synligt. Carl Gustav Jung som var väl förtrogen med människans psykologiska komplexitet och andliga behov har genom sina teorier och begrepp givit oss en möjlighet att förstå tarotleken som en esoterisk karta över människans psyke samt dess symboler som en förmedlande länk till den icke ordinära verkligheten. Tarot förstås numer som ett uttryck för den hemligaste av alla hemligheter, den att människan av egen kraft kan söka och finna en andlig erfarenhet – en omstörtande kunskap för kyrkan och prästerskapet. Kanske var det för att undkomma brännbålet som tarotleken tvingades att degraderas till spåkort.

Le tarot dit de Charles VI, 1400-talet